I korthet

Ni kommer väl ihåg att jag tidigare skrev om hur jag upplever mitt liv som i en bok? Det har ändrat sig en aning och jag tror att både bloggar och Twitter har inspirerat mig här. Jag kommer på mig själv med att allt oftare registrera saker som jag ser eller gör som korta inlägg – i minnet, där och då. Är det inte konstigt? Även om jag twittrar då och då så bloggar jag inte alls på det sättet men jag tror att andras bloggande har påverkat mig. OK, ni kanske är något förvirrade nu så låt mig förklara.

Igår. Står vid övergångsstället nedanför jobbet, på väg hem. Tittar ner på mina fötter som för dagen iklätts öppna sandaletter. Fötterna är visserligen välmanikyrerade men ack så bleka. Samtidigt som jag tittar ner utformas min tanke likt en ögonblicksbild i Instagram. Klick klick! En bild på mina vinterbleka fötter och någon underfundig kommentar nedan. Sen slår rödljuset om till grönt och jag fortsätter med raska steg mot tunnelbanan.

Vad hände där? Är det inte märkligt så säg?

I och med detta har jag funderat på om jag ska ändra sättet jag bloggar. Om jag ska fylla ut med korta inlägg då och då med mina vardagsbetraktelser och sen med jämna mellanrum riktigt lägga ut texten med berättelser från då och nu. Jag vet inte. Visserligen följer jag många andra som skriver på det sättet men jag är osäker på om det skulle vara något för mig eller om det ens skulle vara intressant för er (ni, mina få trogna läsare) att läsa. Jag tror jag suger på den karamellen ett tag till så får vi se hur det utvecklar sig.

Tills jag bestämt mig, klick klick…