Vårkänslor

Tänk, jag är så lycklig! Visst är det fantastiskt att börja ett inlägg på det sättet?! Det är inget särskilt som har hänt och ingenting i livet som hastigt förändrats (med det menar jag inte heller att jag varit olycklig på senaste tiden) men sedan en tid tillbaka känner jag mig så lycklig och tillfreds med livet.

För några veckor sedan var jag utomlands med jobbet och vi hade riktigt härliga, men intensiva, dagar i Barcelona. Under en av dagarna utövade vi yoga under de mest märkliga förhållanden och tillsammans med en man som var allt annat än ordinär. Hur som helst, när vi satt där tillsammans med slutna ögon så bad han oss att ta fram minnet av en händelse som gjorde oss riktigt rädda, eller om det var ledsna, jag minns inte riktigt. Jag brukar ha mina känslor lättillgängliga så jag tänkte inte att det skulle bli en svår övning men vet ni, det var omöjligt. Jag letade och letade bland mina minnen men hittade inte något som lyckades påverka mig. Det finns såklart en hel del att välja på – händelser som skrämt mig eller fyllt mig med sorg – men inget av dessa mörka minnen påverkade mig alls. All min lycka måste ha stått i vägen. Jag satt där och försökte så intensivt att känna, att hämta hem känslan av det svåra, men jag förblev lugn och harmonisk. Lycklig!

Även om jag naturligtvis inte har allt som jag suktar efter så känner jag mig så oerhört lyckligt lottad. Min make, mina barn, min familj, mina vänner, mitt hem, mitt jobb – allt! Det finns så mycket runt mig som jag älskar att jag blir näst intill euforisk och jag inser att jag kanske låter nyfrälst… Men det är inte så. Jag öppnade ögonen på riktigt, tog in allt omkring mig, fylldes av inspiration. Mitt liv – wow!