Det finns någonting där…

Jag måste faktiskt erkänna min relativt nya last – bloggar. Och nej, då menar jag inte de vanliga bloggarna som jag följer med visserligen blandat men synnerligen normalt innehåll, utan de där surrealistiska bloggarna av (ofta) blekta blondiner med alltför yppig barm, beklämmande litet intellekt och en verklighetsuppfattning som är så främmande att jag ofta sitter där och bara gapar åt spektaklet. Jag förfasas, skäms och skakar på huvudet men kan inte förmå mig själv att sluta läsa. Är de här människorna på riktigt eller har de skapat en produkt som endast lever genom bloggen? Hur lyckas de finansiera det liv i sus, dus och kaos som ständigt kantas av dyra märken och skyhöga krognotor? Vid sidan av, har de ett riktigt jobb där de liksom vi vanliga dödliga tillbringar alltför mycket tid bakom skrivbord och pappershögar? Jag kan i så fall inte riktigt se vilken arbetsgivare som söker en sådan person för att på något sätt representera ett seriöst företag.

Läs inte detta som om jag är gammal och bitter. Inte alls! Det finns naturligtvis unga kvinnor som vid första anblicken skulle kunna misstas för denna typ av genre som jag inte ens kan sätta en etikett på, men som vid en närmare granskning visar sig framgångsrika entreprenörer som med finess och förstånd vårdar sitt varumärke.

Nej, jag förstår ingenting men fascineras ändock av fenomenet och kanske är just mina klick på deras bloggar det som gör att de lever vidare, att de fortsätter livet i den absurda värld som existerar vid sidan av den verklighet som jag lever i. Men det finns någonting där, som jag inte kan sätta fingret på, som gör att jag lite i smyg klickar mig vidare och fortsätter att läsa, förundras och konstant ställa mig frågan: Kan det verkligen vara på riktigt?