Semesterkänsla

Just nu känner jag mig som ett förväntansfullt barn dagen före julafton. Jag har ett surrande pirr i magen och det spritter nästan i kroppen. En dag, bara en dag till, och sen är det semester! Osökt får det mig att tänka på mina sommarlov som barn.

Första fredagen när mamma och pappa gick på semester, packade vi in hela familjen i bilen och åkte ut på landet. Visserligen hade jag två kompisar där, en yngre och en äldre, men det var inte dem jag längtade till. Där ute hade jag en hel fantasivärld som väntade på mig och i den var ingen välkommen än jag. Låt mig bjuda på en inblick.

Redan första året då vi skaffade vårt landställe, jag var 9 år då, städade jag ut höns- och grishuset och gjorde om det till min egen lekstuga. Väggar och tak målades vita, en hängmatta hängdes upp och bord och stolar ställdes in med plats för två. Välkomna till Stugan! Här var jag en föräldralös flicka som drev Bed & Breakfast. Jag knåpade ihop två menyer och vanligen serverades fläskkotlett (barkbitar) och potatismos (aska blandat med vatten). Såvitt jag minns vågade bara en person på riktigt smaka på den delikata maten, Janne. Tror knappast det var någon lukullisk upplevelse men Janne höll god min…

I det stora huset bodde prinsessan Angélique (efter sångerskan i Sound of Music, även om jag totalt missuppfattat namnet och kallade henne Angelikö), tillsammans med kung Gullit (efter känd fotbollsspelare under sena 80-talet) och drottning Giulietta (efter en tjej som gick i parallellklass med min kusin). I periferin av historien fanns andra intressanta karaktärer, som kolkryddaren (?!) Netecko som bodde på utedasset och som sålde förnämlig aska till bästa pris.

Ja, där gick jag runt i min egen värld. Pratade för mig själv, diktade upp intriger, gjorde utflykter till Drömskogen (en liten skog mitt på åkern) som var alldeles magisk med en soldränkt grässlätt och en del som var kal, död och täckt av bruna barr.

Min fantasivärld var bara min och även om någon annan hade tillåtits ta del av den, tror jag att den var alldeles för avancerad för någon annan att förstå. Ni kanske tycker det låter knäppt och kanske var det aningen okonventionellt men jag var lycklig. Sommar efter sommar blommade världen upp och när jag kommer ut till landet kan jag ibland se den skymta där – min värld!