Turbulens

Ni som känner mig och håller er uppdaterade via Facebook har förstått att mina tågresor har varit allt annat än ordinära de senaste två dagarna. Ena dagen sitter jag sovande i förkylnings- och feberångor och lyckas åka förbi min tågstation; där det just denna dag hade varit extra lämpligt att kliva av eftersom äldsta sonen och maken står hemma i hallen och trampar och bara väntar på att lämna över minstingen i min försorg. Jag är tacksam för att jag har en så fin vän bara några hus bort som släpper sina egna vardags- och middagsbestyr, packar ihop barnen och utan dröjsmål går hem till mig och håller ställningarna tills jag kommit hem. Tack Linda!

Dagen efter blir jag hastigt väckt i min eftermiddagsslummer på tåget av att kvinnan bakom mig börjar flåsa, väsa och låta konstigt och sen kräkas i papperskorgen. Jag reagerar inte nämnvärt först, annat än med obehag och känslan av jag kanske borde byta plats. När jag inser att allt verkligen inte står rätt till – hon har satt i halsen och får inte luft – då agerar jag precis som jag önskat att jag skulle. Med ett relativt lugn får jag upp henne på fötter och utför Heimlich manöver. I tumultet lossnar biten och kvinnan kan andas igen. Vi pratar efteråt och hon tackar mig många gånger. Strax därefter måste jag gå av tåget och väl ute på perrongen tänker jag: Hände det där precis?

Overkligt och omskakande. Ibland blir vardagen oväntat turbulent.