Jag erkänner att jag inte riktigt kan hålla isär begreppen men jag vet att det ena är jag bättre på än det andra. Jag tycker att jag har en ganska god uppfattning om vem jag är och vad jag är duktig på. I yrkesmässiga sammanhang känner jag mig trygg och säker. Jag kollar upp, läser på och skulle jag vara osäker på något är jag inte främmande för att erkänna det men också tydligt framhålla att jag ska ta reda på svaret. Det sporrar mig att vara i centrum, att synas och höras, och få bekräftelse på att även andra upplever att det jag säger är rätt.
Men i privata sammanhang, bland människor jag inte känner, i nya situationer, då är jag osäker. När jag bara ska vara jag och inte representerar en roll, det är svårare. Jag försöker känna in och pejla av och leda in samtalet på områden där jag känner mig mer bevandrad.
I morse på tåget får jag känslan av att någon tittar på mig och ja, tjejen bredvid mig – som också ska gå av tåget – sneglar mot mig men tittar bort när jag upptäcker henne. Sen sneglar hon på mig igen. Mina första tankar är: Ser jag konstig ut? Vad kan rimligen ha förändrats från min sista blick i spegeln på morgonen (där jag konstaterade att jag i vart fall såg OK ut) till nu, inte ens en timme senare? Har jag gjort något fel? Hur många sätt kan man köa på för att gå av tåget?
Det brukar vara så för mig. Om någon dröjer sig kvar med blicken på tåget, tunnelbanan, på gatan, då sätter en intensiv tankeverksamhet igång. Har jag något i ansiktet? Spretar mitt hår åt alla håll? Glömde jag att sätta på mig byxor imorse? Det sistnämnda har upplysningsvis aldrig hänt men OM det skulle inträffa, hoppas jag att jag kommer på det så fort jag går utanför dörren.
Men jag tror att jag väljer att se det som en tillgång. Att jag inte är alltigenom självsäker i alla sammanhang. Att jag inte lever i villfarelsen att jag är störst, bäst och vackrast utan att jag rannsakar mig själv då och då. Jag hoppas att det gör mig ödmjuk men jag vet inte…
4 kommentarer:
Du är en riktig raring med mycket humor och att du klarar din roll på arbetet betvivlar jag inte en sekund - du är en fantastisk människa :-)
Kram
Wow, Jenny, vilken boost :) Tack fina du!! Passar också på att skicka en hel drös bamsekramar till dig idag. Vill du, så finns jag här... Kramar till dig och familjen
Jag kan säga att du har alltid varit en inspiration så länge ja kan minnas som vi varit tillsammans på all världens galeskaper tokerier o härliga minnen o har alltid avundats din känsla o finess att skriva o uttrycka o göra o klara allt du tar för dej! Du är stark o klok o engagerad i allt du kan o vill..proffsig med andra ord... Tror inte d finns nåt du inte klarar förutom att känna doft av blåhallon kanske;) Puss o kram söta kusin
Känner så väl igen mig.Många tror att vi är så säkra på oss själva när vi egentligen har lärt oss att gömma oss bakom en roll i vissa sammanhang. Tagna ur det sammanhanget är man ute lite i det okända. Det vi har gemensamt kära dotter är att vi aldrig skulle låta någon märka att vi är lite osäkra,då kan någon få makten över oss och lätt trycka ner oss i skorna. Jag gillar ett klokt uttalande från en icke nämnd källa,
" Den är ju inte direkt vanlig men inte heller direkt ovanlig " Man kan inte visa sig osäker som sagt ;)
Skicka en kommentar