Jag tror minsann jag drabbats av skrivkramp. Så många inlägg ligger halvfärdiga på datorn men jag kommer ingenstans med dem. Jag får en vision, en tanke, blir inspirerad, börjar skriva, blir mer och mer kritisk för varje ord, lägger ner, refuserar, trycker på Spara, lägger undan.
Har jag möjligen drabbats av hybris? Tror jag att mina inlägg har större dignitet än de i verkligheten har? Egentligen, vad spelar det för roll om jag bara publicerar det jag känner där och då? Jag har ju knappast någon miljonpublik som ivrigt väntar på nästa inlägg. Den lilla läsarskara jag har skulle heller inte resa sig och löpa amok om inlägget inte var vad man kunde förvänta sig. Kanske skulle min mamma rynka på ögonbrynen och muttra: Nä, det här inlägget var inte som det brukar vara. På sin höjd alltså!
Nä, dags att släppa prestationsångesten, skaka loss och börja om.
3 kommentarer:
Skaka ruuuumpa =)
Kram Favvis!
Så fort jag läste rubriken trodde jag att du skulle ondgöra dig över Herman Lindqvist vilket skulle kunna varit på sin plats i denna dag.
Jasså du är så strukturerad så du gör utkast ( hellre det än uppkast) innan du sätter allt på pränt, det var oväntat faktiskt. Du brukar ju bara sätta pennan på pappret och öppna flödet. Har du för lite stiiiimuli i ditt liv eller? Älskling, jag är så nöjd att du visar att du inte gått i idé i alla fall.
Pöpp
App...dax att släppa prestationsångesten för aalt du skriver blir alltid proffsigt!:) Det är så underbart att få läsa här o tittar varje dag om d kommit nåt nytt<3<3 pussen o kramen
Skicka en kommentar