Way

Den första låten jag skrev på engelska hette ”Way”. Jag minns inte exakt när men troligen var jag runt 10 år. Jag var så omåttligt stolt och Way fanns också med på den första (och enda) fullängdskassett jag spelade in. Visst låter det storslaget? Nja, den spelades in i bästa kompisens gillestuga med bästisen som doa och bästisens storebror som ljudtekniker – via en enkel bandspelare och på ett TDK-60-band. Kassetten döptes efter min första låt, ”Liten cowboy”, och det egengjorda konvolutet pryddes av ett då så populärt namnklistermärke, men en glad cowboy på hästryggen som svingade lassot där det såklart stod Johanna i mitten. På kassetten fanns också mina egna hitlåtar ”Ingen” och ”Du sa” och också en cover på (om jag minns rätt) ”Allt som jag känner” och några låtar till.

Något eller några år senare hörde jag (medvetet) Whitney Houstons ”The greatest love of all” för första gången och jag stelnade till, lätt chockad. Hur hade hon fått tag på min Way? De lät ju exakt likadant. Det tog en stund innan jag kom till insikt och insåg det uppenbara: Nej, Whitney hade inte plagierat Way utan naturligtvis var det tvärtom – jag hade omedvetet plockat upp melodin och gjort den till min. Ni kan kanske föreställa er besvikelsen. Min Way, en simpel kopia. Och nej, min text kommer knappast i närheten av originalet men melodin är i princip densamma.

Jag hade nästan glömt bort den här historien tills, som ni alla vet, Whitney gick ur tiden alldeles nyligen och jag lyssnade igenom mina gamla Whitney-favoriter. Tanken slog mig igen när skandalrubrikerna nu haglar över schlagerlåtarna: Låtstöld! Plagiat!

Det vore väl konstigt om vi inte inspirerades av det som omger oss – som musik, inredning, böcker. Jag kan inte se det fula i det. Är det inte så att imitation är den ärligaste formen av smicker? Jo, renodlade plagiat är självfallet inte okej och inhämtat medgivande och källhänvisning fyller här en fundamental funktion men dock. Ofta är vi så snabba att hitta fel och döma ut trots att vi ofta själv gillar sådant som vi känner igen och känner oss bekväma med.

Men nej, jag kan inte med rent samvete hävda att Way helt och hållet är min skapelse. Jag får helt enkelt ta av mig hatten och tacka upphovsmakarna till Whitneys hit för inspirationen. Även om jag som centrum i mitt eget universum också får inse att Way aldrig blev någon hit, trots allt…