Genombrottet såg olika ut men jag minns omständigheterna i detalj. Under alla helger på landet under uppväxten gjorde jag otaliga radiointervjuer - med mig själv, oftast skuttandes på tomten, i skogen, på åkern - där jag för den nyfikna programledaren (jag!) beskrev hur det hela gick till. Ja, jag hade ju alltid sjungit och skrivit egen musik (sant!) men jag hade aldrig kunnat tro (falsk ödmjukhet) att just den talangjakten skulle förändra mitt liv och leda till det stora genombrottet. Dessutom var jag så ung (någonstans mellan låg- och mellanstadiet när fantasierna skenade iväg om jag minns rätt) men ack så begåvad. Sen var det dags för min första musikvideo. Wow, den var fantastisk! Där, mitt på åkern med Drömskogen som bakgrundspanorama, och vinden rufsande om mitt hår, där sjöng jag för allt jag förmådde. Ibland så vackert (tyckte jag) att rösten stockade sig.
Åren gick. Intervjuerna fortsatte på samma tema. Mina videoinspelningar utspelade sig numera även i baksätet på bilen. Freestyle-lurar i öronen med annan musik än min egen, vad det nu kunde vara för stunden. Jag mimade till varje ord, tittade lite blasé ut genom fönstret och strök fingertopparna mot rutan. Om inte det skulle bli succé så vet inte jag vad som skulle krävas!
Jag höll mig framme vid alla tillställningar - skolans musikcaféer och soaréer. Eller, i ärlighetens namn räckte det med ett hörn på skolgården under lunchrasten; där hölls melodifestival och undertecknad framförde ca 90 % av bidragen. Ödmjuk? Nja, tveksamt. Målmedveten? Absolut!
Så kom det - äntligen - mitt stora genombrott. I sjätte klass blev jag antagen till Tyresö Schlagerfestival och nu var det dags. Jag riktigt kände hur journalisterna vakade bakom knuten. Jag slutade på andra plats och strålade av publikens jubel. Men sen då? Jo, mitt bidrag (och vinnarbidraget) framfördes i en specialsändning på Tyresö Närradio och lovordades av programledarna... Det var det! Ingen succé, inga intervjuer, ingen musikvideo. Vad hände?
Jag kan inte annat än le åt min enfald idag. Vilka visioner! Det var inte en fråga om "om" utan "när" det skulle ske. Jag undrar om jag blivit besviken om jag såg mitt liv idag. Med mannen jag älskar, två underbara barn och familj och vänner av den bästa sort.
Nej, det var inte den jag skulle bli men här är jag och jag kunde inte vara lyckligare!
Tyresö Schlagerfestival
7 kommentarer:
Haha här sitter jag (egentligen på dåligt humör) och fånler hahaha - underbart Lullan! TÄNK bara om Idol funnits "då", vem vet hur ditt liv hade sett ut idag då ;-)
Lullsa sa: Ha ha, tänk =O) Jag tror inte att världen var redo för mig då. Vid närmare eftertanke var säkert jag inte heller redo för världen. Kram
Du kunde ha sjungit med Mauro Scocco om Morray hade fått bestämma. Det hade ju varit nåt. Dina sånger går till världshistorien. Du får inte gråta över dina flickdrömmar som inte tog den vägen du riktigt tänkte. Din bana har varit spikrak.Veterinär,affärsinnehavare,restaurangchef/garderobschef. UtlandsSvensk/Forskare på institutet,stjärnadvokat och nu då psykolog/terapeut.Ja listan kan göras hur lång som helst egentligen. Allt du gör blir en dröm.
Modern
Åhh ja sitter här med ett leende upp till öronen o ser bara framför mej när min lilla lalallou sjöng ..jaa ja vet att ja inte stavar rätt men du vet vilken ja menar..shemi shemi la vie!!
puss på dej älskade du o underbart att du börjat blogga me!!!
puss jessan
Gullhöna. Inte var det Mauro Scocco? Det var väl Johan Kinde,jag tror jaga mindes fel? PÖPP
@mamma: Tror det var Johan Kinde faktiskt men Mauro var också med på ett hörn. Troligt, va?! =O)
@Jessa: Ha ha, jag minns mer än väl Jessan och jag tror knappast min franska förbättrats ett dyft =O)
Hehe.... Vilka minnen.
I nått hörn på Stimmetsskolgård.
Förutom att du framförde 90% så vann du alltid. (kanske hade med att göra att hälften av grabbarna hade frågat chans på dig ) =)
Skicka en kommentar