Jag stod framför spegeln i lördags. Hade väl duschat, smörjde ansiktet och tittade sen på mig själv där i spegeln. Drog handen genom mitt korta hår som spretade åt alla håll. Och där, plötsligt, vid tinningen: Ett alldeles grått (nästan vitt) hårstrå. Jag frös till, lutade mig ännu närmare spegeln och stirrade på hårstrået. En känsla av panik och sorg vaknade inom mig och spred sig snabbt i hela kroppen. Jag fortsatte att stirra och kände att jag egentligen ville sätta mig ner och storgråta.
Min frisör har så vänligt redan tidigare upplyst mig om att jag har några gråa strån så egentligen var det ingen överraskning. Men jag har aldrig sett dem själv och när jag nu gjorde det kändes allt så definitivt. Jag får inte min ungdom tillbaka, den är borta, förbi och det gjorde mig så oerhört ledsen.
Jag känner mig inte gammal och har inte (trodde jag) någon åldersångest. Just dagen då spegelincidenten utspelade sig så fyllde min älskade make 38 år. Jag skojar ofta med honom om att han närmar sig gubbe på 40 år men jag tycker faktiskt inte att han är gammal, inte alls. Sen att jag själv fyller 35 i år, det stör mig inte heller. Det är inte åldern i sig utan vetskapen om alltings förgänglighet. Filosofiskt, kanske, men det slog mig plötsligt och fick en känsla av ångest att vakna till liv.
Är jag gammal nu? Just ordet ”gammal” är ju väldigt subjektivt och beror helt på sitt sammanhang. Ställ mig i baren på ett 18-årsställe och jo, då är jag nog gammal. Skulle jag göra slag i saken och söka till Idol eller annat program i samma genre – ja, då är jag nog också gammal. Men, rent teoretiskt sett skulle jag ha kunnat fått barn tidigt och faktiskt vara mormor/farmor nu – då jäklar skulle jag vara en ung sådan.
Istället för att bryta ihop så bestämde jag mig för att göra något åt saken. Jag tog fram en pincett, ryckte bort det gråa hårstrået (och ytterligare ett jag fick syn på) och bestämde mig för att nej, jag är inte gammal. Den dagen när jag inser att jag har fler gårdagar än morgondagar, då kan jag begrunda tanken igen.
6 kommentarer:
Påminner mig helt osökt om en kommentar som fälldes av en lillebror till en av dina närmare vänner: Fan du e skitsnygg fast du e så gammal!!!!!!
Älskade barn( lägg märke till ordvalet) du kommer aldrig att bli gammal. Inte i huvudet i alla fall,där är man alltid den där unga tuffa tjejjen som hur lätt som helst hängde i baren och slängde käft med grabbarna och flirtade vilt.Vad stolt att du får lite grå hårstrån: Allt är guld som glimmar så låt dina silverstrån glimmra i takt med ditt glimrande leende. Silverstråna är bara en guldkant på det som redan är fulländat ;)
Din mor med många underbart vackra gråa hårstrån.
Älskade kusin - inte gammal på länge än.
För att relatera lite så upptäckte jag mitt första gråa på BB med Tåva - fyllde precis 28 då...! Och i januari blev min man 40 ;-) Men är vi gamla? Inte på frågan! Puss på dig
Mamma: Tack <3 Så fint skrivet - jag ska ta till mig det där med guldkanten
Jenny: Nä, inte gammal på långa vägar :) Jag tänker att jag ska väga upp mina gråa hår med vår roadtrip i maj. Jippi, som en resa tillbaka i tiden ;)
Puss på er!
Som du skriver är det subjektivt. Men, vi åldras... Blir äldre och ja, börjar bli gamla. Är det av ondo?? Nej nej nej.. Ställ dig bland 18åringarna i baren och se, du börjar snarare vara vuxen. Allt de pladdrar om hör barndomen till. De har ingen koll, inget fundament, inga refererenser. De är blott representanter av den naiva svartvita barndom vi äntligen lämnat bakom oss. Det som väcker vår oro är den nya tiden då ju barn av olika grader är i fokus för all kommersialism.. Vuxna sätts åt sidan och barnen ger oss inte våra välförtjänta bugningar. Vi måste inse hur mycket bättre vi faktiskt är och göra som hundarna, spöa ner dom på rygg för utebliven underkastelse.. Bär dina gråa hår med stolthet
Vi kommer att få underbart VACKERT grått hår Favvis. Vackrare färg än den Gammel hade får man leta efter. Med dom "gråa generna" bli jag gärna grå:) Puss på det lilla grå!
Jag bryr mig inte ett dugg om att jag börjar bli gammal, för att jag känner mig inte gammal alls. Så jag skiter i det, age is just a number, så är det för mig. Jag fick frågan när jag var i Mexico om jag funnit ungdomens källa av några jämnåriga engelsmän. Jag svarade att aldrig sluta ha roligt, så är det.
Skicka en kommentar